hemsk dag.
Hej allihopa.
Har haft en rent ut sagt hemsk dag idag. Mio avlivades ju, och jag är så fäst vid henne så har gråtit massa. Nu är tårarna slut. Jag tror jag vet varför jag är så fäst vid henne. När jag var liten var en av mina högsta önskningar att få en kanin eller liknande. Jag älskade djur, och helst ville jag ha något som var gosigt och lurvigt och sådär. Undulaten vi hade när jag var liten kommer jag nästan inte ihåg och fiskarna jag alltid har haft är ju inte direkt såna man vill gosa med och dom är långt ifrån mjuka och håriga. Sen visade det ju sig att jag var allergisk mot päls, vet du hur ledsen jag blev då? Antagligen inte. Så sen när vi köpte en hamster var jag skitglad. Jag kände inte av Mio alls, ingen irriterande hals, inga rinniga ögon, inget irriterande i näsan. Därför blev jag så fäst vid henne. Visst, hon är liten och några av er tänker säkert "Men det var ju bara en hamster hallå?". Men och? Man kan väl tycka om en hamster lika mycket som man tycker om en hund eller katt eller vafan som helst.
Föresten, om du undrar varför hon heter Mio (låter liksom som ett killnamn, Mio min Mio är ju kille satt) så är det för att när vi fick henne som liten kunde man inte se va hon var för kön, det är ganska svårt att se när dvärghamstrar är små eftersom dom redan är så små djur. Men dom sa att dom trodde att det var en hane, så därför döpte vi henne till Mio. Men sen visade det sig att hon var hona, men vi bytte såklart inte namn för det. Vi hade ju kallat henne Mio länge liksom. Iallafall så älskar jag dig Mio och jag kommer alltid älska dig.
På kvällen bakade jag cupcakes för att tänka på något annat. Gott, men gud va mätt jag är.
Idag har jag (som tur är) haft vattenfast mascara på mig. Och såklart hade jag inget sminkborttagningsmedel hemma, det är slut. Och den här mascaran är verkligen vattenfast. Men, mamma sa att det brukar upplösas med olja så då testade jag att ta lite olivolja på en bomullspad och då gick det mycket lättare så nu är allt borta. Smart, billigt och enkelt.
Är skit trött, orkar inte skriva mer. Godnatt alla läsare. Dröm sött!
En bild på Mio för några månader sedan. Innan cancern kom och sånt. Haha älskar denna bild, hon ser så målinriktad ut och man kan även se tassarna som springer. :)
Har haft en rent ut sagt hemsk dag idag. Mio avlivades ju, och jag är så fäst vid henne så har gråtit massa. Nu är tårarna slut. Jag tror jag vet varför jag är så fäst vid henne. När jag var liten var en av mina högsta önskningar att få en kanin eller liknande. Jag älskade djur, och helst ville jag ha något som var gosigt och lurvigt och sådär. Undulaten vi hade när jag var liten kommer jag nästan inte ihåg och fiskarna jag alltid har haft är ju inte direkt såna man vill gosa med och dom är långt ifrån mjuka och håriga. Sen visade det ju sig att jag var allergisk mot päls, vet du hur ledsen jag blev då? Antagligen inte. Så sen när vi köpte en hamster var jag skitglad. Jag kände inte av Mio alls, ingen irriterande hals, inga rinniga ögon, inget irriterande i näsan. Därför blev jag så fäst vid henne. Visst, hon är liten och några av er tänker säkert "Men det var ju bara en hamster hallå?". Men och? Man kan väl tycka om en hamster lika mycket som man tycker om en hund eller katt eller vafan som helst.
Föresten, om du undrar varför hon heter Mio (låter liksom som ett killnamn, Mio min Mio är ju kille satt) så är det för att när vi fick henne som liten kunde man inte se va hon var för kön, det är ganska svårt att se när dvärghamstrar är små eftersom dom redan är så små djur. Men dom sa att dom trodde att det var en hane, så därför döpte vi henne till Mio. Men sen visade det sig att hon var hona, men vi bytte såklart inte namn för det. Vi hade ju kallat henne Mio länge liksom. Iallafall så älskar jag dig Mio och jag kommer alltid älska dig.
På kvällen bakade jag cupcakes för att tänka på något annat. Gott, men gud va mätt jag är.
Idag har jag (som tur är) haft vattenfast mascara på mig. Och såklart hade jag inget sminkborttagningsmedel hemma, det är slut. Och den här mascaran är verkligen vattenfast. Men, mamma sa att det brukar upplösas med olja så då testade jag att ta lite olivolja på en bomullspad och då gick det mycket lättare så nu är allt borta. Smart, billigt och enkelt.
Är skit trött, orkar inte skriva mer. Godnatt alla läsare. Dröm sött!
En bild på Mio för några månader sedan. Innan cancern kom och sånt. Haha älskar denna bild, hon ser så målinriktad ut och man kan även se tassarna som springer. :)
Kommentarer
Trackback
